Jag har länge undrat vad pengar egentligen är. Jag kan min historia och inser det goda syftet med pengar/guld/värdesaker i byte mot något man vill ha. Det var smart och ett steg framåt i vår utveckling.

Men nu?

Jag är förvirrad. Jag har ett bankkonto. Där finns det ett par siffror. För att nå dessa måste jag använda mig av x-antal siffror igen, konfirmera, knappa in och sen loggas in på internetbanken. Och vad gör jag när jag sett dessa fina nummer på skärmen?
Jag kanske för över lite som jag kan använda, konfirmerar, knappar in och betalar en räkning, stirrar och försöker få summan att ticka uppåt. Funderar på aktier. Kanske det skulle vara spännande?

Sen hamnar jag i en diskussion med min mamma om att ha kontanter i hemmet. Hur det, ja självklart känns som riktiga pengar man håller i, men också finns som ett gott byte för en inbrottstjuv. Jag har hört det förut.
Mina funderingar hjälps inte av en stackars telefonförsäljare som stakar sig igenom sitt manus, för att sälja på mig en liten summa per år som gör att jag bara behöver ringa ETT nummer ifall någon tagit mitt ID och stjäl mina pengar. Siffrorna på bankkontot dvs.

Så vad jag än gör så kan jag alltså bli stulen på siffror eller papperslappar. Och allt jag borde känna är alltså en rädsla, att jag inte är säker vart jag än går?

Jag blev så snurrig i huvudet att jag kände mig som Colonel Cantwell i Hemingways "Across the river and into the trees", som tog allt han tjänat i kriget, grävde ner det på en av hans gamla slagfält och lämnade det där för någon annan att hitta.